Balansera pa en kraterkant

En ska inte ge upp nar man ar nara, tankte jag och begav mig tillbaka till tvillingsjoarna igen idag eftersom vadret verkade battre. Dock drog jag till en by nedanfor kraterkanten langs med den bla sjon istallet for den grona som jag da hade lite otur med vadret vid igar. Och se ni, nu har jag en ny harlig radda bilder att bjuda pa. Faktiskt sa var jag i himmelriket dar ett slag. Att det finns sahar vackra platser, och da menar jag vackert pa ett naturligt vis, lite slitet, lite ruffigt, lite dimma, lite kobajs, massa fagelkvitter. Panorama-vyer som dessa, aven om de nog gor sig pa vykport likaledes, ska helst upptackas med lite flas, flamt och stank, och en fikapaus i en buske tror jag.
Jag tog alltsa buss till Jao Bom, och sedan traskade jag uppat till en hojdskillnad av 510 m fran starten, jag vandrade sedan runt kraterkanten (Caldeira das sete Cidades) langs med den blaa sjon ( Lagoa Azul) och sedan ner till byn Remedios, dar jag tog bussen tillbaka till Ponta Delgada.

Schysst med en riktig liksom rafflad vag uppfor. Det har blir latt tankte jag. Men jisses vad jobbigt det var. Schysst anda att det var rafflat ivartfall, annars hade en kanat ner hur latt som helst, eftersom vi nu pratar om att ga i en konstant stigning i mer en an halvtimma. Dock var det nog inte tankt att nagon turist skulle ga har. Bade op vagen upp och vagen ner motte jag grindvakterhundar (bestar). De skallde sa in i..Blev lite radd, det var forsta gangen jag kande den kanslan pa denna on. Men antar att allt var i sin ordning. Men vad hundar (bestar) kan se aggressiva ut nar de tuggar fradga, later mycket och springer efter en tills rostiga kedjor stoppar dem med ett ryck.

 Kande mig for forsta gangen pa dagen iaktagen, detta samtidigt som jag satt och kissade dessutom. Nar jag vande mig om/upp mottes jag av detta. Saklart. Kossor. Det ar fler kossor an manniskor pa denna on.

Vagen hem med buss ar alltid supervacker den med.