Ja, kanske är det jättejättebra och inte alls dåligt att jag först fick sendrag i vaden (första gången någonsin) och sedan svullen och ond fot jag ej kan stödja på. Kanske kanske är det för att jag ska förbereda mig bättre. Ta med ett extra bra reseapotek och vara extra bra på att berätta för någon vilken vandringsled jag tänker gå och när jag borde vara tillbaka. Kanske är det ödet som säger mig att det vore smart om jag äntligen lär mig att busvissla eller ivartfall har med en visselpipa på mina strapatser själv i berg och skog? Kanske kommer allt bara bli sådär otroligt fantastiskt jättebra. Smärtan kommer gå över, och mina ben och fötter kommer fungera precis som de bör vid en aktiv och äventyrlig ungdoms-semester?
En helt annan sak som jag har lite mindre men ändock resefeber över är att jag har kommit fram till är att det nog är rätt kallt mitt ute i Atlanten i Juni, men att det däremot är extremt varmt på fastlandet i Lissabon - dit jag ju också ska. Alltså kommer det bli en otroligt dynamisk och mystisk packning jag tar med mig. Känner mig väldigt förvirrad över hur jag ska packa på det hela taget.
Nå, håll tummarna för mej vetja. Att det ska gå sådär jätte jättebra till slut ändå. Så roar jag mig med att massera mina vader så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar