Jag gjorde det fast jag var rädd

En del göromål eller situationer ligger naturligt för en, andra inte. Dykning är en sådan sak som inte ligger helt naturligt för mig. Jag är rädd innan, känner en klaustrofobisk känsla vid tanken på att vara långt under ytan och inte veta vad som är upp eller ner, fram eller bak. Således gick natten åt till oroliga tankar och morgonen tillbringades med mentala förberedelser inför den inbokade dykupplevelsen jag ändå kände ett stort behov av att tillgodose mej.

Dök jag inte nu igen kanske jag aldrig mer skulle våga liksom. En måste upp på hästen igen och jadidadi. Så trots att jag var nära att backa ut ett par gånger speciellt vid ankomst till dykcentret då min dykinstrukör inte var där än och jag ombads gå dit lite senare igen. Då hann jag vrida ett par vändor till på det. Men tillslut resonerade jag att jag bara var en liten lort, en feg rackare, om jag inte gjorde det jag tänkt göra.

Alltså. Gjorde jag det. Justin som jag skulle dyka med tog hand om mej bra dock när han väl var på plats. Vi provade ut all utrustning och av och på med olika våtdräkter till en passar. Och tydligen behövde en båda handskar, dykskor och huvudbonad här - en ny upplevelse för mig som bara dykt i ännu varmare vatten. Och efter att ha fyllt i alla miljoner papper om att jag aldrig haft någon panikattack, inte haft nångra lungbesvär eller allergier eller epelepsi eller något problem alls egentligen och så blir man alltid..så att men herregud jag svimmar kju visst det ibland..borde jag ange det osv. Nå jag friskförklarade mig själv helt ändå och iväg åkte vi och ner i böljan efter buddy check etc. Jag fick göra ett par övningar och var såklart usel på att tömma masken på vatten vilket jag till slut ändå klarade med hans hjälp. Dock dök jag hela dyket med lite saltvatten i näsan. Lärde mig aldrig bemästra det helt förut och inte nu heller.. men vad tusan. Jag dök.

Vi såg en massa masssa färgglada fiskar, en skog av gult sjögräs, små sniglar och färgglada lysande maskar. Justin lockade in mig i ett par grottor och jag blev skraj och tänkte att det inte skulle kännas bra men följde en bit. På vägen hem pratade vi poltik. Justin var en trevlig karl. Kändes tryggt. Nu ska jag fira mej själv och dagen med en öl, kanske gå en promenad och se om min plötsliga dykrelaterade nackvärk går över. Hoppas det. Kanske lägga ut en bild eller två sen vid datorn men har ingt fantastiskt att bjuda på. Bara en bild innan dyket eller två. Chiao vad bra en är ändå. När en vågar det man av någon anledning  är rädd för.

Pa en promenad i Madalena kan en motas av foljande vyer:

Berget som ar portugals hogsta, ser man kanppt aldrig toppen pa, pga av tata molntacken.

Den har lilla hundrackaren foljde mig pa en stor del av min promenade med hans husse i hasorna.

Vin. Allt handlar om vin har. Tydligen blir vinet extra gott pga av askhalten i jorden och alla dessa stenmurar som forna generationer har prytt stora delar av on med.

Vindruvor och ananas kommer denna obo fa skorda sa smaningom.

En liten rondell-julgran.