Jag åkte ivartfall till en park som heter Parque Sete Fontes och sedan spatserade jag ut till en övergiven fyr (sedan jordbävningen 1980) och ned i en dal till en by som heter Ponta de Rosais och sedan förbi lite dreglande bestar i kedjor igen och raskt upp över ett litet berg med fin utsikt över ön Pico som jag ju ska till på måndag då. Jag blev solbränd på köpet. Antagligen bränd på riktigt. Solen och värmen har nämligen anlänt på riktigt. Imorgon ska jag gå en tur till som boken, den allrådande boken menar är bland den vackraste på hela azorerna. Min nya bästis taxichaffisen Simon hämtar mig vid nio. Det här med att åka taxi alltså. Jag jobbar på min skräck. Simon kom en halvtimma sent när han skulle plocka upp mig efter min vandringstur där jag satt helt ensam på landet. Jag hann bli lite nervös. Men han ursäktade sig så fint så sen när han väl kom, gudskelov för det..så jag satsar på honom igen ändå. Bussar finns det inga alls imorgon. Tyvärr. Han verkade sympatisk och gullig och tänkande. Iallafall. Taxigubben. Han sa att många privatpersoner på ön är lata. Att de inte orkar odla längre som de gjort förr och som de gör på sao miguel till exempel. Att de hellre köper konserver på stormarknaden. På hotellet mitt får man konservfrukt till den urtrista frukostbuffen förresten. Fast det odlas all frukt i hela världen här i grannskapet Azorerna. Tråkigt som bara den. Och konstigt.
tydligen är det festival i byn ikväll. Jag snokar lite på håll jag.


















Hej kära syster!
SvaraRaderaTycker att det låter som om du klarar dig riktigt bra! Inte lätt att få allt till att funka med buss, taxi och vandringsrutter och språkförbistringar!!!!
Underbara bilder skickar du och det känns jättebra att kunna följa dig och veta att det går bra för dig!!!
Massor med kramar från din syster
Ligger lite efter och sitter och läser ikapp. Och blir väldigt sugen på att vandra.
SvaraRadera