Twin Peaks blev till Öland blev till Tenerife.

Såhär är det. Billiga boenden typ hostel är ofta mer värt än att bo på dyrt hotell. Alltså en får betala för datorn här och den är dödsslö. Därav svårt med bilduppdateringar. Men jag försöker ändå. Har fått liv i telefonen nu iaf men den tar så dåliga bilder ju.en annan sak jag ska berätta är att min hotmail har stängt ute mig själv eftesom de tror jag är en hacker. Samma hände både på facebook samt gmail. Varför är det så konstigt att en är på semester och loggar utomlands ibland? Nå hotmailen får jag ej igång. Så ingen ide att maila mig alltså om någon skulle känna en längtan till detta alltså. Annars var tanken ju god. Nå. Idag är det första gången det gått lite dåligt. Väntade på en buss jättelänge och blev till byns clown till på köpet. Bussen kom aldrig. Jag fick planera om och tog en taxi till den närmaste vandringsturen från Velas. Var lite missnöjd, kändes som det var en tråkig tur, men den blev rätt bra ändå. Till slut. Jag har blivit bortskämd med vyerna alla redan tydligen.

Jag åkte ivartfall till en park som heter Parque Sete Fontes och sedan spatserade jag ut till en övergiven fyr (sedan jordbävningen 1980) och ned i en dal till en by som heter Ponta de Rosais och sedan förbi lite dreglande bestar i kedjor igen och raskt upp över ett litet berg med fin utsikt över ön Pico som jag ju ska till på måndag då. Jag blev solbränd på köpet. Antagligen bränd på riktigt. Solen och värmen har nämligen anlänt på riktigt. Imorgon ska jag gå en tur till som boken, den allrådande boken menar är bland den vackraste på hela azorerna. Min nya bästis taxichaffisen Simon hämtar mig vid nio. Det här med att åka taxi alltså. Jag jobbar på min skräck. Simon kom en halvtimma sent när han skulle plocka upp mig efter min vandringstur där jag satt helt ensam på landet. Jag hann bli lite nervös. Men han ursäktade sig så fint så sen när han väl kom, gudskelov för det..så jag satsar på honom igen ändå. Bussar finns det inga alls imorgon. Tyvärr. Han verkade sympatisk och gullig och tänkande. Iallafall. Taxigubben. Han sa att många privatpersoner på ön är lata. Att de inte orkar odla längre som de gjort förr och som de gör på sao miguel till exempel. Att de hellre köper konserver på stormarknaden. På hotellet mitt får man konservfrukt till den urtrista frukostbuffen förresten. Fast det odlas all frukt i hela världen här i grannskapet Azorerna. Tråkigt som bara den. Och konstigt.

tydligen är det festival i byn ikväll. Jag snokar lite på håll jag.

Jag har bestamt hamnat i Twin peaks

Ja, ett Twin peaks med ett helt annat utseende. Men det ar nagot med folks blickar. De tittar men halsar inte. Overallt kanner en sig iaktagen. Och husen ar perfekta men bergen tonar morkt upp sig pa alla hall. Nar det morknar borjar albatrossarna, eller vad det ar for flygfan, skrana sitt skrattande irriterande late. Ingen pratar engelska. Forsokte fraga ett aldre par som samlade gras i stora svarta soppasar om hur jag skulle komma upp till ett berg som jag visste namnet pa, men inte vilket av de tre bergen det var. Min bok tyckte jag skulle ga dit. Jag fick hjalpa dem att bara sackarna och lasta in dem i bakluckan av bilen och sedan tyckte de att jag skulle hoppa in vilket jag gjorde. De tog mig till slut till en gammal kyrka, dit jag till slut kunde borja min klattring. Men allt var valdigt mystiskt. Och vi gjorde mest olika laten till varandra. Jag gjorde av nagon anledning ba-laten och de harmade faglar med armarna. Men vackert det ar det. Likaledes.

Byn Velas: En liten presentation:

 Hotellet ligger pa den finaste platsen mitt i byn. Man kanner sig bara dum pa nagot vis for detta vid passerande av bybor.

 Allt handlar om kyrkorna.

Gatukonst i Ponta Delgada

Halla igen. Nu har jag klatt av mig sportkladerna och sitter har och smalter den fluffiga bullen, marmeladen och neskaffet som jag har blivit serverad till frukost. Om tva timmar kommer forhoppningsvis en minibuss, jag bestallde avresa med vid hitkomsten, och hamtar mig och kor mig till flygplatsen. For idag lamnar jag alltsa denna den mest valkanda och befolkade on och aker till en annan mindre kand och lite mera folktom.

Lite synd att jag bokade sa kort tid har, jag hade absolut kunnat roa mig manga och langa dagar till har pa Sao Miguel. Tankte avrunda med en liten presentation av staden Ponta Delgada dar jag ju da har bott i fyra natter och detta da lite grann med fokus pa gatukonst. For det ar mest det jag har sett nar jag gatt runt pa kvallarna, och en av de uttryck som intresserar mig bast vid motet med en ny stad. Och sa har jag ju antligen atit gott ocksa. Att linda in mat i aubergine! Nytt tips.

Tillslut fick jag alltsa sitta pa finrestaurang (Restaurangen Rotas, mycket popular, en bor boka bord innan) och valja mellan endast vegetariska ratter. Jag valde en forratt som kom in i en burk. Rokt tofu etc. Och detta ar alltsa sojafars med mera inlindat i aubergineskivor med lokalt tillverkad ost ovanpa, rotfruktschips och jattegod sallad. Servitroren var skitsnygg ochjag bara satt och njot. Tank vad stor jag ar nu som inte ens behover lasa i en bok utan kan sitta rakt upp och ned och ata sjalv pa en fin restaurang - och det kandes bra dessutom. En seger pa nagot vis kande jag,

Balansera pa en kraterkant

En ska inte ge upp nar man ar nara, tankte jag och begav mig tillbaka till tvillingsjoarna igen idag eftersom vadret verkade battre. Dock drog jag till en by nedanfor kraterkanten langs med den bla sjon istallet for den grona som jag da hade lite otur med vadret vid igar. Och se ni, nu har jag en ny harlig radda bilder att bjuda pa. Faktiskt sa var jag i himmelriket dar ett slag. Att det finns sahar vackra platser, och da menar jag vackert pa ett naturligt vis, lite slitet, lite ruffigt, lite dimma, lite kobajs, massa fagelkvitter. Panorama-vyer som dessa, aven om de nog gor sig pa vykport likaledes, ska helst upptackas med lite flas, flamt och stank, och en fikapaus i en buske tror jag.
Jag tog alltsa buss till Jao Bom, och sedan traskade jag uppat till en hojdskillnad av 510 m fran starten, jag vandrade sedan runt kraterkanten (Caldeira das sete Cidades) langs med den blaa sjon ( Lagoa Azul) och sedan ner till byn Remedios, dar jag tog bussen tillbaka till Ponta Delgada.

Schysst med en riktig liksom rafflad vag uppfor. Det har blir latt tankte jag. Men jisses vad jobbigt det var. Schysst anda att det var rafflat ivartfall, annars hade en kanat ner hur latt som helst, eftersom vi nu pratar om att ga i en konstant stigning i mer en an halvtimma. Dock var det nog inte tankt att nagon turist skulle ga har. Bade op vagen upp och vagen ner motte jag grindvakterhundar (bestar). De skallde sa in i..Blev lite radd, det var forsta gangen jag kande den kanslan pa denna on. Men antar att allt var i sin ordning. Men vad hundar (bestar) kan se aggressiva ut nar de tuggar fradga, later mycket och springer efter en tills rostiga kedjor stoppar dem med ett ryck.

 Kande mig for forsta gangen pa dagen iaktagen, detta samtidigt som jag satt och kissade dessutom. Nar jag vande mig om/upp mottes jag av detta. Saklart. Kossor. Det ar fler kossor an manniskor pa denna on.

Vagen hem med buss ar alltid supervacker den med.