Jag gjorde det fast jag var rädd

En del göromål eller situationer ligger naturligt för en, andra inte. Dykning är en sådan sak som inte ligger helt naturligt för mig. Jag är rädd innan, känner en klaustrofobisk känsla vid tanken på att vara långt under ytan och inte veta vad som är upp eller ner, fram eller bak. Således gick natten åt till oroliga tankar och morgonen tillbringades med mentala förberedelser inför den inbokade dykupplevelsen jag ändå kände ett stort behov av att tillgodose mej.

Dök jag inte nu igen kanske jag aldrig mer skulle våga liksom. En måste upp på hästen igen och jadidadi. Så trots att jag var nära att backa ut ett par gånger speciellt vid ankomst till dykcentret då min dykinstrukör inte var där än och jag ombads gå dit lite senare igen. Då hann jag vrida ett par vändor till på det. Men tillslut resonerade jag att jag bara var en liten lort, en feg rackare, om jag inte gjorde det jag tänkt göra.

Alltså. Gjorde jag det. Justin som jag skulle dyka med tog hand om mej bra dock när han väl var på plats. Vi provade ut all utrustning och av och på med olika våtdräkter till en passar. Och tydligen behövde en båda handskar, dykskor och huvudbonad här - en ny upplevelse för mig som bara dykt i ännu varmare vatten. Och efter att ha fyllt i alla miljoner papper om att jag aldrig haft någon panikattack, inte haft nångra lungbesvär eller allergier eller epelepsi eller något problem alls egentligen och så blir man alltid..så att men herregud jag svimmar kju visst det ibland..borde jag ange det osv. Nå jag friskförklarade mig själv helt ändå och iväg åkte vi och ner i böljan efter buddy check etc. Jag fick göra ett par övningar och var såklart usel på att tömma masken på vatten vilket jag till slut ändå klarade med hans hjälp. Dock dök jag hela dyket med lite saltvatten i näsan. Lärde mig aldrig bemästra det helt förut och inte nu heller.. men vad tusan. Jag dök.

Vi såg en massa masssa färgglada fiskar, en skog av gult sjögräs, små sniglar och färgglada lysande maskar. Justin lockade in mig i ett par grottor och jag blev skraj och tänkte att det inte skulle kännas bra men följde en bit. På vägen hem pratade vi poltik. Justin var en trevlig karl. Kändes tryggt. Nu ska jag fira mej själv och dagen med en öl, kanske gå en promenad och se om min plötsliga dykrelaterade nackvärk går över. Hoppas det. Kanske lägga ut en bild eller två sen vid datorn men har ingt fantastiskt att bjuda på. Bara en bild innan dyket eller två. Chiao vad bra en är ändå. När en vågar det man av någon anledning  är rädd för.

Pa en promenad i Madalena kan en motas av foljande vyer:

Berget som ar portugals hogsta, ser man kanppt aldrig toppen pa, pga av tata molntacken.

Den har lilla hundrackaren foljde mig pa en stor del av min promenade med hans husse i hasorna.

Vin. Allt handlar om vin har. Tydligen blir vinet extra gott pga av askhalten i jorden och alla dessa stenmurar som forna generationer har prytt stora delar av on med.

Vindruvor och ananas kommer denna obo fa skorda sa smaningom.

En liten rondell-julgran.

 

Att simma med delfiner ute i det fria.

Hej hallå resedagboken. Idag har jag alltså deltagit i en "Dolphin experience", vilket även blev en jättesköldpadda-upplevelse pga naturliga omständigheter som tydligen var extremt ovanliga. Jag visste absolut inte alls vad jag skulle förvänta mig av det hela. Men jag blev väl mottagen. Gruppen bestod av mej och fyra personer till och först fick vi en genomgång av de fem olika delfinarterna vi måhända skulle kunna träffa på där ute i havet. Vädret var rätt dåligt och förutsättningarna likaså. Ibland träffar man inte på några alls nämligen.

Och bilderna som foljer ar saklart ratt kassa. Det var svart att hinna fa fram kameran i det vata mitt nar man hall pa. Men de hoppade sadar fint delfinerna som man hoppas att de ska gora.

Det finns en karl som sitter i ett torn och jobbar med att beskåda havet och berätta var valar och delfinfamiljer håller hus för stunden. Han hade inte sett några när vi skulle göra vår avfärd, men se en bit ut på havet så fick vi napp..men vi fick åka fyrtio min i en guppig båt för att komma till deras läger för stunden och så..beredda med snorkel, simfötter sittande på båtkanten skulle en vara beredd att hoppa i två åt gången och simma mot delfingruppen på ett lugnt och avslappnat vis vi hade blivit upplärda i tidigare. Vår ledare ropade GO och så var det dags.

Mitt första plums i gav mig mest saltvatten i lungorna och en lite frustrerad känsla av att vara usel på att snorkla..men se vid tredje hoppet i och en liten speciallektion i hur jag skulle bete mig när jag kom ner i vattnet så fick jag tillslut vara mitt i gruppen av delfiner en stund. Den ena lät piiiiiip till mig högt och tydligt. Jag blev rörd på något vis. Sen träffade vi på stora sköldpaddor med..hann inte fatta vad som var på lut..vår ledare bara  alll in nowwe..GOooooo och så ner och vad är det..och vänta oj det är inte en delfin..och så flöt den neråt djupet. Jag trodde allt var över men se där simmade en stor en till..mitt ibland oss..superhäftigt.

Imorgon ska jag dyka med. För första gången sedan jag dök i Australien vid Byron Bay samma år som jag tog mitt dykarcertifikat i Nha Thrang. Misstänker dock att jag minns rätt lite. Är därför nervös. Har dock delat med mig av denna information till de jag ska dyka med. Hoppas de lär upp mig bra igen. Imorgon mitt på dagen bär det av. Undra om jag kommer kunna sova inatt. Vad har jag gett mig in på. Jag är inte så tuff när det kommer till dykning. Men det är en rejäl utmaninh för mig att göra just det precis därför.

Backpacker-häng i Madalena

Ohh nu har jag hamnat på en bättre plats. Tycker mycket om detta boende jag bor pa nu. Aven om naturen var fantastisk sa kande jag inte sa varma kanslor infor den strama byn Velas där alla glodde på en hela tiden. Även hotellet som var klippt och skuret från 80-talet med en inredning av endast pensionärer med dömande blick och byns två restaurangers äckliga konservmat. Men nu så, nu är jag på grannön och här blomstrar ungdomslivet. Backpackers, surfardudes och lite offentlig konst på det. Lite ruffigare, lite mer laidback och lite fler matställen där de tydligt skyltar med vegetarisk mat. Och vet ni. Imorgon ska jag simma med  delfiner!!!!! Vidare kan en även se valar, dyka och klättra uppför det högsta berget ihop med en grupp folk om en vill det. Osv. Fick även för mig att jag kanske ska hyra en moppe...wihoo liksom. En blir så glad och pigg av att ata mat som inte legat i en konservburk. Och delfinerna ska vara ok med detta tror man. Jag har kollat upp företaget och jag hoppas de är schyssta. Det verkar så. Om de är det dyker jag kanske med dem också. Men iallafall. Imorgon delfiner alltså. Och jag befinner mej nu i staden Madalena på ön pico. Och jag är förresten imponerad om någon orkar hänga med i allt jag gör. Jag fattar att jag postar mycket. Kolla in när ni pallar. Inte oftare. MASSA KRAMAR.

Burkmajsen och framförallt burkchampinjonerna verkar inte gå att bli av med här ute i övärlden. Men riven färsk morot och paprikan kan vara oinlagd. Och ett blad basilika. Färskt!! Frustrerande när varenda familj odlar alla sortes grönsaker på sina tomter. Man vill ju bara in och smaka. Nå mycket bättre mat ändå på det hela taget...och ljuset..fatta vilket ljusspel jag lever i just här och nu. Och så läser jag en bok om ljusets betydelse för konsten samtidigt. Som en lärorik skola alltihop. Och en annan sak. VAD jag har snorklat idag. Ärligt talat försöker jag lära mig. Jag började nämligen i fel ände med att lära mig att dyka först. Lär mig snorkla lär jag mig i princip nu för mig själv.. Bland vulkanstenar. Vet ni att det finns fiskar som på rikigt är regnbågsfärgade. Supercoolt. 

Men till slut visade det sig ändå att jag hade hamnat i Hawaii.

Wow. En vecka har gått av min semester och jag är så oerhört nöjd. Jag har sett och upplevt fantastiska saker. Men även ätit så fruktansvärt äcklig mat. Något måste ju balansera lyckan till en lägre nivå liksom. Fötter och ben funkar dock utmärkta alltså tillbaka till det fantastiska läget. Nå dagen. Jag blev alltså upphämtad av taxichaffisen Simon som på väg till serro do topo hann förtälla det mesta om ön och sitt liv. Ska man föda barn på ön så får man snällt ta planet eller båten och föda på en annan ö exempelvis. För här har de inget sjukhus. Jobbigt läge. Nå jag gick ner i en underjordisk dal och ner till caldeira de cima och sedan förbi ett antal fajas till, badades i en saltvatten-lagoon (en kunde flyta så salt var det) och så avslutade jag alltihop i faja dos cubres där min taxisnubbe pliktskyldigt kom som bestämt till och med lite före bestämd tid. Här får ni bildserien. Och som med många andra bildserier så dyker det kanske upp ÄNNU fler bilder efter ett slag. Ni fattar att det med att ta bilder är en mycket kär hobby för mig antar jag.

Adicionar legenda